fredag, september 03, 2010

Socialdemokraterna visar ett stötande förakt mot arbete

Många har reagerat på Mona Sahlins uttalande i förrgårkvällens debatt mellan henne och statsministern på SVT Aktuellt, att de som nu har fått jobb i RUT-företag visserligen kommer att få sparken med hennes politik, men att de istället ska få chansen att ägna sig åt något "värdigt", som a-kassa, ams-kurser eller andra åtgärder.

Jag har varit på väg att skriva om det flera gånger, men har i upprördhet varit tvungen att avbryta mig själv för att inte totalt haverera bland svordomar och krigsförklaringar.

Detta sammanfattar kanske varför dagens Socialdemokrater inte förtjänar väljarnas förtroende: Det råder inte bara brist på respekt för arbete, utan faktiskt ett rent förakt mot arbete!

Den arbetarrörelse som i så många år kämpat för sociala rättigheter och möjligheten för alla - oavsett bakgrund - att genom flitigt arbete kunna skapa sig ett bättre liv, verkar nu reducerats till ett maktmaskineri utan skrupler eller spärrar. För att passa ambitionens syften framställs arbete som i bästa fall ett nödvändigt ont. I många fall inte ens det.

Den som arbetar är en hjälte! Att ordna sin egen försörjning är en största solidaritetsgärning man kan göra. Det kanske allra viktigaste är att man genom att jobba själv och tjäna pengar inte behöver leva på andra. Man bidrar till hela samhällsutvecklingen genom att skapa värde som sprids och skapar fler jobb. En del av värdet man skapar går i skatt, vilket garanterar tillflöde av resurser till sådant som finansieras gemensamt. Däribland hjälp till den som verkligen behöver det.

Ett ytterligare bevis på dagens socialdemokraters förakt för arbete är Sven-Erik Österbergs ofattbart nedsättande beskrivning av de hjältar som besegrar sjukdom och trotsar funktionsnedsättningar för att utveckla sig själva på Samhall med sikte på jobb, när han raljerar över att de "sorterar skruv".

Samhall själva reagerar naturligtvis också och beklagar att myter om och nidbilder av Samhalls verksamhet sprids, men även om det finns många olika jobb inom Samhall så är den som "sorterar skruv" en enormt större hjälte än såväl Sven-Erik Österberg som den som inte ens försöker skapa sin egen försörjning.

Etiketter: ,

2 Comments:

Anonymous Mr Speck said...

Jobbar själv på samhall och kan beskriva hur det är.

1. Verksamheten
- utveckla medarbetarna; ja hokus pokus filijokus. Sysselsätter dock ganska många "direktanställda" tjänstemän som tar hand om oss oförmögna stackare som jobbar på golvet och blivit anvisade från arbetsförmedlingen.

- affärsdrivande verksamhet; för dom som klarar att arbeta så är det nästan som vilket jobb som helst.

2. Medarbetarna
- dom klassiska funktionshindrade
en del har endast måttliga handikapp och kan kanske matchas mot ett jobb utanför samhall.
Men en del andra, ja herrejisses varför kan dom inte få förtidspension direkt, vad vill välfärsarkitekterna bevisa när folk behöver personlig assistent.

- dom "nyanlända", personer som inte platsar på arbetsmarknaden men som kan utvecklas. Detta sker genom att de i 10-15 år sitter vid fikaborden och samtalar på sitt eget språk. Jag gissar att det rör situationen i deras hemländer.

- vanliga svennar som genom arbetsförmedlingens nycker hamnat på samhall och knappast har något incitament för att byta till nånting annat

7:52 fm  
Blogger Johan, PL&C said...

Hallå "Mr Speck" och tack för din kommentar!

Hur skulle jobbet på Samhall göras bättre?

10:15 fm  

Skicka en kommentar

<< Home