tisdag, augusti 25, 2009

Folk hittar alternativ till facket

Det finns de som tror att jag inte gillar facket. Och det kan man ju i o f s förstå om man läser alla fackkritiska inlägg här på bloggen, men vad jag är kritisk emot är att facket har ett otillbörligt övertag genom orättvisa institutionella förhållanden och att facktopparna missbrukar detta med jämna mellanrum.

Facket kan vara en utomordentligt god institution och har betytt mycket för utvecklingen av det moderna arbetslivet. Ibland är kollektivavtal oslagbart effektivt och uppskattas och äras av alla inblandade.

Även i de fall då jag tycker att facket har en orimlig övermakt är det naturligtvis så att det kan vara gynnsamt för den enskilde individen att vara med. Om man anser att man har något att tjäna på att vara med (och ens samvete klarar av det) tycker jag absolut att man ska vara det, om man tycker att det är värt priset.

Problemet är att facket inte så ofta gör särskilt mycket för sina medlemmar. Visst finns det exempel på när människor verkligen fått ovärderlig hjälp, men lika många är exemplen på när folk känner sig överkörda av sitt fack. T ex när turordningslistorna ska förhandlas. (LAS är ju tydligen bara viktigt på papperet)

Facket är också storägare i många företag. IF Metall har ett riskkapitalbolag med det vackra namnet Metallica. Det är klart att de måste förvalta sina miljarder klokt, men som medlem ska du alltså företrädas av ett fackförbund som i förlängningen är din arbetsgivare?

Minst en stol för mycket om du frågar mig.

Många är med rätta missnöjda - framförallt med LO-facken - och den grad i vilken folk väljer att avsluta sina medlemsskap är väl i det närmaste att betrakta som strömhopp.

Förtroendet för fackföreningsrörelsen är slaget i spillror. Efter skanderande Go Home:are, ständiga skandaler kring ersättningsnivåer, oskattade semesterresor och lägenhetsaffärer är det väl inte så konstigt.

Wanja Lundby-Wedins insatser i AMF's styrelse gjorde väl heller inte saken bättre.

Hoppet att detta förtroende ska återskapas är också ganska litet, eftersom sjukdomsinsikt helt saknas. Det går helt enkelt inte att få in i Hans Tilly's, Ella Niia's och Erland Olausons hjärnor att de har gjort något fel. Facket kan helt inte göra fel. De har rätt enligt klassanalysen. Punkt.

Det börjar också växa fram alternativ och faktum är att all den service som fackförbunden kan erbjuda, går att köpa på annat håll. Med tanke på vad ett fackmedlemskap bellar i nådens år 2009 kan det vara läge att titta efter alternativ.

En himla bra juridiktjänst på nätet är www.svaronline.se Där får man svar främst på familjerättsliga frågor, men det går säkert att ställa arbetsrättsliga frågor också. Och just det, det kostar en femtiolapp.

Insplanet kan du jämföra priser på alla möjliga försäkringar med en knapptryckning, bland annat inkomst-, hälso- och personförsäkringar.

I takt med att allt fler lämnar facket uppstår också marknad för flera liknande tjänster. Tjänster som kan upplevas väldigt prisvärda, eftersom man som konsument inte samtidigt tvingas sponsra det Socialdemokratiska Arbetarepartiet med flera tusen kronor om året.

Etiketter: , ,

1 Comments:

Blogger Rasmus said...

Förutom alla de saker som du räknar upp har man även totalt lyckats missa de frågor som är viktiga för unga arbetstagare idag.

De tjänster som du beskriver är säkert lika bra eller bättre än fackets tjänster, men själva poängen med facket är ju att man lättare kan driva igenom bra anställningsvillkor om man samarbetar. Den tjänsten finns det fortarande ingen annan som kan leverera, än i allafall.

9:09 em  

Skicka en kommentar

<< Home