"Fri"-beloppet är ett dåligt namn på en stor ofrihet
Att höja studiemedlet är väl kanske rimligt, men det allra viktigaste i det förslag som Centerpartiet idag släpper angående studiemedel är en höjning och på sikt ett avskaffande av det s.k. fribeloppet.
Ett gigantiskt problem är studenternas dåliga kontakt med arbetsmarknaden under studietiden.
Vettigt är att använda en del av sin tid till att tjäna egna pengar och att underhålla sitt nätverk med näringslivet. Då kan det inte finnas en regel som bestraffar de studenter som tar sådana initiativ.
Vet inte riktigt under vilket området detta passar in i den nya centersatsningen "framtidsdialogen", men jobb och företagande måste väl vara närmast...
Ett gigantiskt problem är studenternas dåliga kontakt med arbetsmarknaden under studietiden.
Vettigt är att använda en del av sin tid till att tjäna egna pengar och att underhålla sitt nätverk med näringslivet. Då kan det inte finnas en regel som bestraffar de studenter som tar sådana initiativ.
Vet inte riktigt under vilket området detta passar in i den nya centersatsningen "framtidsdialogen", men jobb och företagande måste väl vara närmast...
Etiketter: Centerpartiet, utbildning
posted by Johan, PL&C at 8:36 fm
4 Comments:
Sammanklippning av några delar av mina olika inlägg i intern debatt Liberala studenter:
"Jag har egentligen ett problem med frågan om fribeloppet, och det är denna princip:
Den som har jobb ska inte ha bidrag.
Varje avsteg från den principen ska ha en god förklaring (vanligen att lönen är för låg).
Gränsen kan alltså diskuteras, men den bör finnas där ändå.
Tanken på att någon skulle kunna tjäna (säg) 200 000 om året (sannolikt genom att driva företag vid sidan av) och ändå bli sponsrad av skattebetalarna för ytterligare cirka 30 000 om året är mer absurd än nuvarande konstruktion med fribeloppet.
Om man tjänar 200 papp och ändå vill ta lån - alltså enbart lån - är helt OK. Varför nu någon skulle vilja göra det med den inkomsten."
Som mothugg fick jag bland annat att om man tjänar såpass mycket så betalar man ju skatt som motsvarar de man får i bidragsdelen. Mitt svar på det var att det är acceptablet om och endast om det är OK med rundgång i systemet - vilket jag inte tycker eftersom det leder till oklarhet om vems pengarna är.
En principuppräkning av hur ett vettigt system skulle se ut blev istället:
"Först och främst:
Två gränser, en där studiemedlet minskar på årsbasis (jag lämnar öppet för en utredares förslag vad gäller hur det slår på olika terminer, vilka steg, etc) och en där det försvinner.
För enkelhets skull kan vi låtsas att det handlar om 100- respektive 200000, även om det inte är de mest realistiska nivåerna - men det ger oss något att haka upp principdiskussionen på.
Syfte: Ökad frihet, och samtidigt en ökad tydlighet som gör det förståeligt för alla
För det andra:
Rapporteringsskyldighet för när inkomstförhållanden ändras.
Ändringen räknas från det datumet, således inget retroaktivt återbetalande så länge man följt just det kriteriet om rapportering den månad den ändrade inkomsten börjar. Eventuella försök att utnyttja systemet motas alltså därmed, då miss i att rapportera leder till retroaktiv återbetalning. Kan tänka mig ränta om det kniper.
Syfte: Visa det egna ansvaret, och samtidigt förenkla för handläggare då de inte behöver räkna bakåt utan bara kolla tabell rakt av.
För det tredje:
Beräkning görs på lön efter skatt.
Egentligen en no-brainer.
Resultat:
Frihet, tydlighet, förenkling och klargörande av ansvar.
Du vet att du kan tjäna upp till 100000 på ett år utan att betala förlora studiemedel. Utöver det förlorar du gradvis en del upp till gränsen 200000 där du vet att du måste lägga undan.
Tcker du att detär bättre att skattebetalarna sponsrar den som inte jobbar än den som jobbar parallelt med sin utbildning?
Är det inte straff för den som anstränger sig? Var finns arbetslinjen i ditt förslag? Är det bättre för samhället att flera lånar mer till sina studier istället för att ge alla studiebidrag som är skattefri- lika för alla???
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Min linje är Carl Bildts gamla:
Den som kan betala skatt ska inte behöva bidrag, den som behöver bidrag ska inte behöva betala skatt.
Hur det syns här är att belöningen för den som jobbar när de pluggar ska vara att skatten är så låg att de ska skämmas om de utöver det vill ha någon extra penning, som istället då kan gå till de som helt enkelt inte kan jobba mer än några timmar i månaden under sin studietid (t.ex småbarnsföräldrar)
Skicka en kommentar
<< Home