Släpp järnvägen fri!
Tågtrafiken i Sverige är en sorglig historia. I gårdagens SVT Agenda mötte vi infrastrukturminister Åsa Torstensson som berättade att regeringen nu i alla fall satsar över 400 miljoner på underhåll av banorna.
Agenda hade räknat ut att Sverige de senaste åren lagt lite drygt 80 spänn per km och år i underhåll, medan man i Storbritannien ligger på över 800:-! Våra nordiska grannländer lägger minst dubbelt så mycket som vi har gjort.
Ett eftersatt behov som nu antagligen blir kostsammare att åtgärda än om normalt underhåll hade skett preventivt och proaktivt. Istället för att bygga viktiga nya lösningar för trånga sektioner tvingas banverket lägga pengarna på att akut laga sånt som pajar.
Det är märkligt att den förra regeringen försummade detta. Beroende av ett s.k. miljöparti prioriterade man annorlunda.
Istället för att ta tag i de viktiga infrastrukturproblemen, där det allvarligaste exemplet kanske är den lilla bron i Motala som alla godståg på väg söderut är tvungna att passera i 10 km/h, valde man t ex att baxa igenom den säkert trevliga, men bottenlöst oekonomiska bottniabanan!
Åsa Torstensson inger ett visst hopp för järnvägstrafiken i Sverige, men hur skicklig politiken än är så finns det en bra bit upp till den effektivitet en fri och privat marknadslösning kan uppnå.
Arlanda express är ett fantastiskt exempel på hur det kan fungera...
Agenda hade räknat ut att Sverige de senaste åren lagt lite drygt 80 spänn per km och år i underhåll, medan man i Storbritannien ligger på över 800:-! Våra nordiska grannländer lägger minst dubbelt så mycket som vi har gjort.
Ett eftersatt behov som nu antagligen blir kostsammare att åtgärda än om normalt underhåll hade skett preventivt och proaktivt. Istället för att bygga viktiga nya lösningar för trånga sektioner tvingas banverket lägga pengarna på att akut laga sånt som pajar.
Det är märkligt att den förra regeringen försummade detta. Beroende av ett s.k. miljöparti prioriterade man annorlunda.
Istället för att ta tag i de viktiga infrastrukturproblemen, där det allvarligaste exemplet kanske är den lilla bron i Motala som alla godståg på väg söderut är tvungna att passera i 10 km/h, valde man t ex att baxa igenom den säkert trevliga, men bottenlöst oekonomiska bottniabanan!
Åsa Torstensson inger ett visst hopp för järnvägstrafiken i Sverige, men hur skicklig politiken än är så finns det en bra bit upp till den effektivitet en fri och privat marknadslösning kan uppnå.
Arlanda express är ett fantastiskt exempel på hur det kan fungera...
posted by Johan, PL&C at 10:45 fm
2 Comments:
Det som är mest skrämmande är kanske att det ser minst lika illa ut på vägsidan.
Trots att 8 av tio resor går på väg kan vägverket inte ens fullfölja sina underhållsplaner utan extra kapitaltillskott. Suck.
Privata vägar borde dessutom vara enklare att röra sig mot än privata järnvägar, det finns ju redan mängder av goda exempel på hur det kan fungera!
så sant, så sant...
Bara det faktum är vägverket själva var med i asfaltskartellen borde vara skäl nog för en ordentlig översyn av myndigheten som sådan.
Skicka en kommentar
<< Home