Sämre för dig - bättre för LO
En god vän och jag hade i morse en mailkonversation om facket, makt och samhället i stort.
Det kom att handla en hel del om hur pass massivt tryck det finns uppifrån i det svenska samhället. Det är en slags adaption av priviligiesamhället där vissa är finare än andra och verkar liksom ha någon av gud given rätt att bestämma vad andra ska tycka och känna.
LO har i mina ögon blivit en maktapparat som inte längre sätter medlemmarnas intressen i första rummet. Organisationen styrs av ett gäng högavlönade karriärmänniskor. Fackliga chefer tjänar mycket. Jävligt mycket.
Allt tal nu om att vilja förändra och förnya upplevs antagligen som ett hot mot dem och deras organisationer. Man klamrar sig fast vid en arbetsmarknadsmodell som är både ineffektiv och orättvis. Varför? Jo, för att man försvarar sig själv och sina egna förmåner.
Ella Niia och Erland Olausson, Hans Tilly och Per Winberg får alla sina sinnessjukt höga löner eftersom de lyckas övertyga sin omgivning om hur eländigt allt egentligen är och att det skulle vara ännu värre om det inte vore för dem.
Men det är varken de, Wanja Lundby-Wedin eller Sven Otto Littorin och Fredrik Reinfeldt för den delen, som skapar värde. Det är det DU som gör. Vi skapar värde varje dag och vi säljer det för lön. Vi konkurrerar med andra som också vill sälja ett motsvarande värde, liksom företagen konkurrerar om oss och vår förmåga att skapa värde.
Vägen till bättre villkor och högre lön (och kanske med det en liten skrälldus på kistbotten för att antingen kunna förverkliga en dröm eller be chefen dra åt helvete) är inte att med mössan i hand vända sig till facket. Det är att utveckla och förkovra sig. Att göra sin kunskap mer unik och säljbar.
Facket vill hålla dig nere. För om ditt värde är mindre, är deras värde större.
Andra bloggar om: facket, LO, Wanja Lundby-Wedin
Det kom att handla en hel del om hur pass massivt tryck det finns uppifrån i det svenska samhället. Det är en slags adaption av priviligiesamhället där vissa är finare än andra och verkar liksom ha någon av gud given rätt att bestämma vad andra ska tycka och känna.
LO har i mina ögon blivit en maktapparat som inte längre sätter medlemmarnas intressen i första rummet. Organisationen styrs av ett gäng högavlönade karriärmänniskor. Fackliga chefer tjänar mycket. Jävligt mycket.
Allt tal nu om att vilja förändra och förnya upplevs antagligen som ett hot mot dem och deras organisationer. Man klamrar sig fast vid en arbetsmarknadsmodell som är både ineffektiv och orättvis. Varför? Jo, för att man försvarar sig själv och sina egna förmåner.
Ella Niia och Erland Olausson, Hans Tilly och Per Winberg får alla sina sinnessjukt höga löner eftersom de lyckas övertyga sin omgivning om hur eländigt allt egentligen är och att det skulle vara ännu värre om det inte vore för dem.
Men det är varken de, Wanja Lundby-Wedin eller Sven Otto Littorin och Fredrik Reinfeldt för den delen, som skapar värde. Det är det DU som gör. Vi skapar värde varje dag och vi säljer det för lön. Vi konkurrerar med andra som också vill sälja ett motsvarande värde, liksom företagen konkurrerar om oss och vår förmåga att skapa värde.
Vägen till bättre villkor och högre lön (och kanske med det en liten skrälldus på kistbotten för att antingen kunna förverkliga en dröm eller be chefen dra åt helvete) är inte att med mössan i hand vända sig till facket. Det är att utveckla och förkovra sig. Att göra sin kunskap mer unik och säljbar.
Facket vill hålla dig nere. För om ditt värde är mindre, är deras värde större.
Andra bloggar om: facket, LO, Wanja Lundby-Wedin
posted by Johan, PL&C at 5:06 em
4 Comments:
En god vän och jag hade i morse en mailkonversation om företagen, makt och samhället i stort.
Det kom att handla en hel del om hur pass massivt tryck det finns uppifrån i det svenska samhället. Det är en slags adaption av priviligiesamhället där vissa är finare än andra och verkar liksom ha någon av gud given rätt att bestämma vad andra ska tycka och känna.
Kapitalet är en maktapparat som inte längre sätter arbetarnas intressen i första rummet. Organisationen styrs av ett gäng högavlönade karriärmänniskor. Chefer tjänar mycket. Jävligt mycket.
Allt tal nu om att vilja förändra och förnya upplevs antagligen som ett hot mot dem och deras organisationer. Man klamrar sig fast vid en arbetsmarknadsmodell som är både ineffektiv och orättvis. Varför? Jo, för att man försvarar sig själv och sina egna förmåner.
Wallenberg och Kamprand, Urban Bäckström och Reinfeldt får alla sina sinnessjukt höga löner eftersom de lyckas övertyga sin omgivning om hur jättebra allt egentligen är och att det skulle vara värre om det inte vore för dem.
Men det är varken de, Wanja Lundby-Wedin eller Sven Otto Littorin och Fredrik Reinfeldt för den delen, som skapar värde. Det är det DU som gör. Vi skapar värde varje dag och vi säljer det för lön. Vi konkurrerar med andra som också vill sälja ett motsvarande värde, liksom företagen utnyttjar oss så mycket de kan för att tjäna pengar.
Vägen till bättre villkor och högre lön (och kanske med det en liten skrälldus på kistbotten för att antingen kunna förverkliga en dröm eller be chefen dra åt helvete) är inte att med mössan i hand vända sig till chefen. Det är klasskamp och motstånd.
Kapitalet vill hålla dig nere. För om ditt värde är mindre, är deras värde större.
Du vill verkligen inte förstå va?
Jag förstår faktiskt. Att du inte tänker.
Är du helt dum i huvudet egentligen? Utan facket skulle arbetsköparna kunna trycka ner oss som säljer vår arbetskraft ÄNNU MER. Det är illa som det är idag att dom tjänar pengar på att jag utför ett arbete utan att behöva lyfta ett finger själva för att få in några pengar.
Fantisera lite nu om vad som skulle hända om polisen kom och förbjöd facket. (Tänk lite på Det Stora Landet på andra sidan Atlanten).
Jag har faktiskt bemödat mig att förklara hur jag tänker i min senaste bloggpost.
Där går jag igenom punkt för punkt i din spegelpost och redovisar hur jag tänker.
(jag tänkte göra det här först, men det blev så in i helvete långt)
Kul att du kommenterar, men om din huvudsakliga argumentation bygger på att jag är dum i huvudet (vilket i o f s säkert kan stämma) så tror jag kanske att du gör dig själv - och det du tror på - en otjänst.
Menmen.. det är ett fritt land...
Skicka en kommentar
<< Home